Jag är verkligen ingen kulturelitist. Och jag hoppas att följande lilla betraktelse ska hjälpa mig att vidare belysa detta; Idag var jag på Stadsbiblioteket. På baksidan av kulturhuset har en någon vid namn Lars Wiberg gjort en liten skapelse som han kallar för ”grönt rum”. Det är en slags grön berså där man kan fly in och gömma sig undan stadsbilden som gör sitt yttersta för att göra sig påmind.
På bilden här nedan, som är tagen inuti det gröna rummet kan man nere i högerkant se en tom Marinellaflaska. Det finns utanför bild en massa tomma systembolagspåsar samt tomma ölflaskor. Jag vet inte ifall denna dekadens är något som Lars Wiberg skulle uppskatta. Fast jag gör det. Det är bevis på att någon faktiskt uppskattar den kultur som finns runt omkring oss. Sedan att det kanske inte sker på de premisser som vi från början skulle anta, är inte av någon betydelse.
Egentligen är det ingenting som jag borde uppmärksamma här. Men det känns ändå som att det förtjänar uppmärksamhet. Att ta Sven-Ingvars till Åhaga är ett för detta ställe ett unikt grepp. Och detta i kombination med att den betydligt mindre kände artisten Ulf Lundell också kommer dit i höst så känns det som att Åhaga numera är Borås enda seriösa arrangör. Så synd, så synd… Speciellt med tanke på vad man skulle kunna göra med Borås Arena. Det anda raka är väl att jag tar och hyr arenan själv. Nästa sommar kör vi Coldplay eller någon annan liten grupp…
Att jag inte är någon kulturell snobb hoppas jag har framkommit tidigare. Annars vill jag poängtera detta nu. Men jag är intresserad. Och alltid vilig att lära mig. Att därför ta och besöka Ålgården för Borås Konstmuseums lilla utställning Futurum för förhoppningsvis kommande konstinstallationer här i Borås var ett självklart val!Och visst finns det visioner! Spännande sådana! Sådana som jag vill se förverkligade! Jag ska faktiskt inte delge er några utan enbart kräva att ni själva går dit och tittar. Det är ingen stor utställning. Men får ni en lika trevlig guidning som jag fick blir ni kvar mycket länge! Det är konstigt att Pinocchio kunde skapa sådant rabalder när det finns betydligt häftigare projekt att här beundra!
Ifall jag ska lämna er med en bild så får det ändå bli ”Kvinna gör atavistisk odyssé innan tidens slut” (krånglig titel) av Anders Hammarstrand. En magnifik surrealistisk skapelse med postapokalyptiska undertoner! Jag vågade inte säga det till guiden, men den främre delen fick mig att associera till Alien. Då hade jag nog verkligen avslöjat min bristande konstnärliga skolning, trots ett förflutet som estet på Bäckängskolan. Men den tilltalade mig på ett sätt som bara riktigt traditionell och kvalitativ science fiction á la exempelvis nyligen bortgångne mästaren Arthur C. Clarke kunde tilltala mig förr i tiden. Jag blev hänförd!
Det finns mycket fakta om myror som är otroligt fascinerande. Jag gillar myror väldigt mycket. Såg förresten en kul film för inte allt för länge sedan som jag kan rekommendera; Phase IV. Fast den ligger mer åt det otroliga hållet. Men den är sevärd!
En sak som jag roade mig med för flera år sedan var att döpa myrstackar. Det finns väldigt många sådana i skogarna runt omkring i knallebygd. Alltså bara sätta upp en skylt i stackens närhet med det namn som du vill att den ska ha. Definitivt en rekreation som jag varmt kan rekommendera i anslutning till en svalkande skogspromenad. Tänk bara på att inte göra namnet alltför personligt eller på något sätt stötande. Har du ett bra namn så skriver du det på en träskylt och sätter upp denna. Försök också tänka på att inte använda impregnerat trä och för mycket spik eller skruv så att du inte skräpar ner i skogen ifall skylten faller i glömska. Och även på att inte sätta den precis bredvid själva stacken då det kan skada underjordiska gångar.
Idag var det dags igen. Jag satte upp en skylt vid en myrstack som jag regelbundet besöker och studerar tillsammans med mina barn. Fjädergräsby valde vi/jag att döpa den till. Som en slags hyllning till Linné och hans lärjunge J.P. Falck som var den som upptäckte fjädergräset, som endast växer vilt på några få ställen i Västergötland.
En del kanske tycker detta låter pretentiöst. Men jag lovar att jag inte försöker starta en ny fluga á la rondellhundar eller virkade kläder på lyktstolpar. Utan det handlar bara om en kulturell parentes som kan få någon enskild förbipasserande människa att dra på smilbanden. Det kan man nämligen inte göra för ofta, ska ni veta…
Det var dagen då Pinocchio invigdes. Klockan var 16.00. Invigningen innehöll några meningslösa sånger och ett alldeles för långt tal. Men visst var man där! Och visst var det kul! Kul för Borås!
Men när man tjuvlyssnar på folks tankar kring detta mastodontverk så märks en påtaglig besvikelse. Över att statyn är så liten. Och detta är Borås Tidnings fel. Kreativt arbete med Photoshop har piskat upp förväntningar på en riktig jätte. Han är stor. Men inte så stor som vi inbillade oss.
Undertecknad och en god vän tyckte att dom borde göra den 100 meter hög och så att man kan åka hiss upp till huvud och titta ut. Kanske sitter någon däruppe och skriver en blogg; ”I huvudet på Pinocchio”. Kanske är denna någon Kommunstyrelsens ordförande Ulrik Nilsson.
Nej, skämt åsido. Det här var bra! Men min idé om Pippi är ännu bättre! Tyvärr ligger det en sovande gubbe utanför Högskolan. Och även ifall hans placering bara är temporär så misstänker jag att han vinner stor popularitet bland Högskolan studenter. En så stark popularitet att hans placering riskerar att bli permanent. Skriver ”tyvärr” och ”riskerar” för en jättepippilångstrump hade varit mera visionärt…
Att definiera ”arena” kanske bäst görs med ordet ”skådeplats”. Just nu beskådar vi bygdens lag där. Elfsborg krigar om poäng där ca 15 ggr per år (skriver ”ca” för man vet aldrig med Svenska cupen). Några glömmer säkert att även Norrby huserar där. Vissa ungdomsarrangemang, cuper, andra jippon och en hel drös med träningar beskådas likaså.
Men jag inbillar mig att det åtminstone i början fanns förhoppningar om mera. Men här i Borås nöjer man sig med Diggiloo en gång per sommar. Inget ont om Lasse Holm & Co och därför inga kommentarer om huruvida arrangemanget har varit lyckat tidigare år. Det kan tom vara så att det är som vissa säger att Diggiloo-konceptet behöver några år på sig att sätta sig för oss boråsare. Eller så kan det vara såsom andra säger att varför ska man betala en massa pengar för att se artister som högst är marginellt bättre än de som sjunger gratis på Stora torget varje Sommartorsdag. Jag vill inte spekulera i ovan. Diggiloo-gänget får gärna komma hit en gång varje sommar. Det stör inte mig på något sätt.
Men det finns faktiskt något annat som stör mig. Att vi inte utnyttjar Borås Arena bättre. Det går att locka artister dit. Det går att fylla arenan. Jag lovar! Den behöver inte bara utnyttjas till idrott. Men för att förstå varför det bara är fotboll där ute i Knalleland så måste vi titta lite mer på vem som äger arenan. Ungefär såhär ligger det till; IF Elfsborg hyr av Borås Stad som hyr av Borås Arena AB som ägs av IF Elfsborg. Låter det knepigt? Vi ska inte gå in på varför det är såhär, utan nöjer oss med att konstatera att det är för mycket fotbollsfolk med i den här ekvationen istället för kompetens att anordna konserter. Vilket dom musiksugna boråsarna får betala för i slutändan.
Nu vet jag att Ejendals Arena är en inomhusarena och att vissa andra förutsättningar också råder där. Men kolla själv vilket proffsigt upplägg man möts av när man besöker deras hemsida. Och det verkar också finnas utrymme för andra aktiviteter än hockey där, eller hur?
Hur hade man då kunnat göra detta bättre? Ett exempel rakt av är följande: fredagen den 13 januari ger Dolly Parton konsert på Stockholms Stadium. Lördag den 14 januari spelar hon i Malmö. Ingen spelning i Göteborg, vilket medför att det hade varit ett gyllene tillfälle för Borås att knipa henne. Turnépremiär Borås torsdag den 12 juli. Snacka om att ge Sommartorsdag lite konkurrens.
Dolly Parton kanske inte representativt för min musiksmak. Men det hade varit kul att se hur mycket boråsarna hade uppskattat henne. En personlig arenafavorit hade istället kunna vara The Flaming Lips. Och dessa hade inte varit omöjliga att boka. Men nu får man istället bege sig ”Way Out West” för att uppleva dom.
Det är inte så förbaskat svårt att hitta något kul till arenan sommartid. Bara kolla lite vad som headlinar festivalerna i Sommarsverige. Att göra något kul på våren eller hösten kräver lite mer kreativitet. Men kompetensen för detta finns också i den här staden. Tro mig, jag vet.
Jag tycker att det är tråkigt att vi har en så fin arena och så underbara möjligheter att göra något bra, och så sumpar vi det. Så ägare av Borås Arena; hör av er till mig så kan vi planera höstens stora grej på er fotbollsplan! Men tills det händer något kul och storartat på er arena mer än i fotbollsväg, så tycker jag att ni missköter den…
Undertecknad anser sig inte vara någon konstintresserad av större rang utan mer utav en novis inom den intressesfär som rör det kulturella livet här i staden. Utan att lägga några större värderingar i uppförandet av en Pinocchiostaty modell större, så kan jag ändå säga att all konst är av godo. Och anser också att Pinocchio har väckt en debatt här i staden som känns oerhört frisk. Nu skulle jag dock vilja se en fortsättning på det här kulturella berikandet av staden. Någon/Några har varit inne på att det behövs en annan staty i andra änden av Allégatan. Helt riktigt. Det behövs. Och då något som står i kontrast till den amerikanska svulstighet som Jim Dine kommer att få representera med sitt mastodontverk. Vilken konstnär som skulle få äran att utforma detta verk är för tillfället ointressant.
Men att det på något sätt skulle vara en hyllning till någon som förtjänar allas ohämmade hyllningar här i Sverige ter sig självklart för mig. Den logiska motpolen rent placeringsmässigt vid Allégatan, trots brist på lokal förankring, kan enbart vara en figur ur Astrid Lindgrens repertoar. Vi har här i Borås en möjlighet att hylla en av vår tids stora. Och jag tycker definitivt vi ska ta vara på den…
Utanför Högskolans bibliotek borde en 18 meter hög (dubbla Pinocchio´s längd) Pippi Långstrump stå. Det vore härligt uppfriskande. Och att statyn föreställande en av våra stora litterära figurer står utanför ett bibliotek är inte dumt tänkt alls. Ett billigare alternativ vore kanske en liten Nils Karlsson Pyssling? Fast måste en 18 meter hög Pippi kosta så mycket då? Kan man inte gjuta henne i betong? Cement? Hur som helst, all konst är av godo som sagt.
